Bästa tillbehöret: djävulssylt

Det här kan vara årets viktigaste inlägg här på matbloggen. Få tillbehör har som denna fullständigt tagit över mitt kylskåp. Jag har den till typ allt!

Sedan jag gjorde detta hopkok har den varit pricket över i:et i ett otal middagssammanhang. Jag hittade receptet på Djävulssylt i Annas matblogg På Bordet (många läsvärda inlägg där för övrigt).  I ett annat sammanhang kanske såsen hade fått heta  “het sötsur tomatsalsa” eller något liknande men jag kan inte låta bli att gilla Djävulssylten med sitt ursprungsnamn.

Det här galet goda tillbehöret har hängt med till grillat, typ allt det här “texmexiga” som en barnfamilj utsätter sig för, som alternativ tomatsås på pizza – och senast ikväll som ett givet tillbehör till pulled pork, svarta bönor, lite riven lagrad ost i pitabröd. Enligt Anna så gör sig  djävulssylten finfint till getost och det tror jag alldeles säkert att den gör utan att ha haft möjlighet att prova.

Djävulssylt

En stor syltburk (som du ser så är receptet lätt att halvera).

  • 2 burkar krossade tomater av bra kvalité
  • 400 gram röda paprikor
  • röd färsk chili (jag har använt 4 urkärnade)
  • 8 vitlöksklyftor
  • 1 tsk salt
  • 1 tsk svartpeppar
  • 0,5 dl ättika
  • 250 gram socker (ja det ska vara så mycket)
  • om man vill – jag hade även en nypa rökt paprikapulver
  1. Kärna ur paprikor och chili och skär dem i minsta möjliga tärningar.
  2. Blanda krossade tomater, paprika, chili, ättika, salt, peppar och ev rökt paprikapulver i en kastrull och pressa ner vitlöksklyftorna.
  3. Koka sylten på medelvärme i cirka 20 minuter.
  4. Rör ner socker och koka 5 minuter till. Rör om regelbundet.

TIPS – jag följde Annas tips att använda syltsocker istället för vanligt socker eftersom jag hade det hemma. Alternativt kan du prova att sila av snabbt överflödig vätska från de krossade tomaterna för att få mer syltliknande konsistens.

Myntasås till lammstek

Om det är något jag verkligen kan längta efter smakmässigt på temat brittisk mat så är det klassisk lammstek med myntasås. Typisk sunday roast i vår familj. I England finns myntasås att köpa på burk till liten peng i närmsta mataffär men här hemma i Sverige får vi göra den själva.

Vi gör vår den på fri hand i allehanda variationer. Smyger ibland ner tex vitlök och kapris som variation men det är alltid bra att ha en “vanlig” omgång klar att användas i kylskåpet. Den passar fint till bulgursallad i olika varianter, i brödbak eller till att toppa pizzan med aubergine och fetaost med. Men oftast serveras myntasås som tillbehör till lammstek.

Myntasås

Grundrecept.

  • en rejäl knippe fina myntablad
  • en nypa salt
  • 4 tsk kokande vatten
  • 4 tsk vitvinsvinäger
  • 1 rågad tesked strösocker
  1. Finhacka bladen ordentligt.
  2. Lägg i en skål och blanda med saltet.
  3. Häll över socker och kokande vatten. Blanda ordentligt och låt svalna.
  4. Rör ner vinäger och smaka eventuellt med ytterligare salt eller socker. Den ska ha en lätt syrlig smak av vinägern och inte bli för sött av socker. Späd ev med lite mer vatten. Det går även att späda med lite olivolja.
  5. Förvara i en tätsluten burk.

myntasås

Svartrötter och libbsticka

Även om det blir mycket vardagsmat på rutin här hemma just nu så behöver man rösta in nya ingredienser i skafferiet emellanåt. Nu har vi två nya favoriter att blingblinga middagstallrikarna med:

Först ut, svartroten. Den ser inte så där jättekul ut egentligen och låg bortglömd ett tag i skafferilådan. Jag gick på Kinnas tips om att smaksätta dem med citron. Svartrötterna skalades och lades i ugnssäker form tillsammans med strimlade morötter, purjo och vit sparris. Jag läste häromdagen på bloggen I mitt franska kök om att ugnsbaka även sparris och jag gillar det här med att slänga in massor av grönsaker i ugnen för att låta det sköta sig själv. Sedan på med olivolja, rikligt med citronsaft från en hel citron, flingsalt, nymalen svartpeppar och nyplockad finklippt dragon innan allt ugnsbakades.

Och faktiskt. Det här svartrötterna var lite av ett halleluja-moment att äta. Eller som Pia kommenterade på twitter, “ja nästan godare än sparris”. Svartrötter kommer jag definitivt hålla utkik efter i fortsättningen. Tänker att de skulle kunna vara supergoda i soppa till exempel.

Väl avskalad så blir svartroten nästan vit!

 

En annan ny bekant i köket är libbstickan. Återigen vände jag mig till Kinna för råd som tipsade om att ha den i kall sås. Den har minst sagt en speciell smak och jag relaterar mest till selleri. De små gröna bladen finhackades. Jag använde en liten näve som rördes ner i 2,5 dl gräddfil tillsammans med finklippt ramslök, persilja, flingsalt (smaksatt med citron) och nymalen peppar. Såsen fick stå kallt några timmar och blev en bra kall sås till grillat och sallad.

Från att ha varit lite tveksam blev jag faktiskt rätt förtjust i libbstickan för att den sticker ut lite bland de gröna kryddorna. Jag ser potentialen i grytor och soppor framöver, så idag slängde jag faktiskt ner frön för libbstickan här i vår egen trädgård!

Ugnsbakad torskfilé med pepparrotssås

Det blir allt mer sällan som vi köper fisk från frysdisken. Vi har några paket som nödraketer i fryslådan men färsk fisk är onekligen godast. Den behöver inte heller mycket kryddor och tillredning för att bli god middag. Grym snabbmat med andra ord.

Här är fina färska torskfiléer som lades direkt i en smord ugnsform. Den smaksattes med citronpeppar och flingsalt. Tänk på att citronpeppar innehåller salt så det behövs inte många nypor salt om du vill hålla ner saltmängden. Ugnsbakas på ca 200 grader. Under tiden kokar du potatis och rör ihop en pepparrotssås. Glöm inte gröna ärtor förstås.

Pepparrotssås

En receptskiss.

Jag reder såsen som vanlig bechamelsås men med lite mer smör än vanligt. En rejäl klick smör smälts i kastrullen, rör ner lite mjöl. Späd på med mjölk och runda av ev med lite grädde. Gissningsvis 40/20 av mjölk resp grädde. Salta och vitpeppra. Rör ner lite pepparrot. 2 tsk finriven pepparrot på tub ger lagom styrka till en sås mängd tänkt att passa fyra portioner.

Ugnsbakad lax och sherrysås

Om du funderar på vad du ska bjuda på  vid nästa middag med vänner eller familj är mitt råd att ugnsbaka färsk laxfilé. Den färska laxen är många, många gånger godare än sin frusna kompis.

Det är förstås praktiskt att ha frusna portionsbitar hemma i händelse av snabba middagsinfall, men den färska är inte alls dyrare (169 kr/kg på Coop i Bromma härom dagen) och det är sannerligen inte ofta som vi inte behöver betala en massa extra pengar för lite lyx. Den färska fisken behöver ingen konstgjord andning för att bli riktigt god, det räcker gott med citronskal, salt, peppar och lite färsk dill och persilja.

Till fyra personer behöver du:

5 hg färsk laxfilé
saften av 1/2 citron
skalet av 1 citron
salt
svartpeppar
ett par droppar olivolja
1 msk finhackad färsk dill
1 msk finhackad färsk persilja

Gör så här:

Lägg laxen med skinnsidan neråt i en ugnsfast form. Droppa över citronsaft och klappa in citronskal. Krydda med salt och svartpeppar och ringla över lite olivolja. Baka i ugnen i 175 grader tills innertemperaturen är 55 grader. Toppa med de finhackade örterna precis innan laxen är klar.

Under semestern bjöd svärmor på en jättegod sherrysås som jag nyligen försökte laga utan något riktigt recept. Även om den här såsen inte är en exakt kopia på svärmors blev den lyckad och passade fint till laxen.

Till sex portioner behöver du (jag gjorde alltså två extra port sås som jag nu har i frysen och kan ta fram en trött och stressig jobbvardag – kalla mig gärna smart!):

2 dl sherry
2 fiskbuljongtärningar
2 dl lätt creme fraiche
1 schalottenlök
1 msk finklippt dill
1 msk finklippt persilja
1 msk smör

Gör så här:

Fräs finhackad schalottenlök tills den blir blank. Tillsätt sherry och fiskbuljong och låt koka i ca 10 minuter så att vätskan reduceras till hälften. Blanda i creme fraiche och färska örter. Avsluta med att röra ner smöret så att såsen blir blank och får det där lilla extra.