Hummerlunch på Nins bin

Vår resa till Nya Zeeland var kanske inte så planerad in i minsta detalj. Vi hade skissat på ett ungefär, en reserutt motsols runt hela den södra ön den här gången, med en ungefärlig uppskattning på hur många mil vi ville köra varje dag.

Men beroende på väder och vind så fick vi snabbt justera resplanen. Som till exempel när vi kört hela vägen ner för västkusten och tog sikte på spektakulära Arthurs pass och i sista sekunden upptäckte översvämningarna som stängt av ett antal vägar. Ja samma kväll tutade vi tappert upp igen efter samma kustremsa. Nu var det egentligen ingen fara skedd eftersom vi i och med detta återsåg Hanmer Springs som vi passerat veckan innan. Då under en regnig dag som gjorde att vi inte kunde ta del av de fina varma källorna. Helt oväntat var vi alltså tillbaka en vecka senare och mötte strålande solsken morgonen och fick en fantastisk baddag i grymt coola pooler som jag varmt rekommenderar.

För att summera reseplanerandet så tog vi alltså dagen lite som den kom. Att hänga online på Ipaden var ett ovärderligt resesällskap på resan. Google Maps räddade oss ett antal gånger när vi akut letade efter en bensinmack eller mataffär. Tripadvisor är som bekant också ett säkert kort om man vill snabbt vill scanna av utbudet lokalt i jakten på restauranger och sevärdheter med dagsfärska recensioner från andra resenärer.

Det här var en sådan dag. Vi passerade Kaikoura vid lunchtid ungefär och jag scannade av Tripadvisor efter ett lämpligt matställe. Nins bin lät tilltalande med sina nyfångade skaldjur serverat vid stranden. Det här är en bit norr om Kaikoura. Så pass långt utanför att vi började tro slut att vi missat vad-det-nu-var-som-vi-egentligen-leta-efter.  Det är då vi upptäcker vi det lilla plåtskjulet alldeles bredvid vägen med två små bord placerade direkt vid vägkanten.

Nins Bins specialite är crayfish och det som jag trodde var kräftor visade sig vara nyfångad hummer. Menyn här är egentligen bara hummer och musslor. Lite olika såser finns om man vill ha till och  så typ läsk. Maken var inte helt övertygad om denna spontanlunch när han betalade för humrarna som inte var helt gratis.

Men det var ju en helt fantastisk lunch! Av alla humrar jag har klämt i mig på nyårsaftnar och andra finmiddagar så tror jag nog att det här var den roligaste och godaste upplevelsen.  Har man tur så kan man även få paua serverat när man är här, vilket jag tror är abalone eller havsöra (?). Det här är helt klart ett kul stopp på Nya Zeelandsresan!

Nins Bin har ingen hemsida vad jag vet men en facebooksida för dig som vill hitta hit!

Hej igen!

Att ta tag i matbloggen efter två månaders paus känns onekligen lite trögstartat! Ni som har hängt med på twitter och instagram vet  förstås om att vi har hälsan i behåll men att jag och min familj har varit fullt upptagna med att flytta till hus och att resa tillbaka till igen till Nya Zeeland.

Nu har vi landat i vardagen igen. Laptopen är full med bilder på matrelaterade happenings, men just att få till det där första blogginlägget igen efter pausen har känts lite trögt. Så jag gör det lätt för mig och säger: hej igen kära vänner och slänger upp lite sneakpeaks från semestern – och hoppas att ni vill hänga kvar här även i fortsättningen!

Att se Nya Zeeland från flygplansfönstret efter ett dygns resa  – magiskt! Till höger, kärt återseende av fina Wanaka. Bilen är parkerad nästan på samma fläck som året innan…

Många fina strandbesök blir det på Nya Zeeland. Och ett antal besök på trevliga vingårdar, Saint Clair var ju förstås en favorit att besöka.

Fast lite bloggpaus är egentligen ganska nyttigt. Att få reflektera lite över hur bloggandet ska ske fortsättningsvis. Jag gillar att ha matbloggen som  någon slags kommunikationsplattform med matintresserade vänner. Jag kanske känner mig mer bekväm med instagram och twitter vissa gånger eftersom snabba iphonebilder och ett begränsat antal bokstäver i en uppdatering gör det otroligt prestigelöst när man har svårt att hinna prioritera tiden för bloggandet. Samtidigt som jag egentligen värnar om just det prestigelösa bloggandet. Sen inte minst, är ju matbloggen min egen personliga minnesbank för allt som jag annars inte skulle komma ihåg. Nu laddar jag om på nytt, det kommer till att börja med ett antal inlägg om Nya Zeeland framöver!

Vinshopping hos Neudorf

Veckorna i Nya Zeeland gick verkligen fort. Innan resan trodde jag nog att vi skulle hinna stanna till på fler vingårdar än vad vi sedan gjorde. Speciellt i Marlborough eftersom vi har flera favoritviner därifrån, men i praktiken svischade vi förbi i arla morgonstund och hade mer fokus på att hitta en bensinstation. Jag hann typ knäppa kort på vingårdarna från passagerarsätet när vi passerade Saint Clair!

En av de vingårdar som vi hann stanna till och botanisera hos var Neudorf som återfinns på södra ön. De hade egentligen fullt upp med en privat vinprovning ute i trädgården när vi stannade till men tog sig ändå tid att berätta om sina viner för oss. Vi köpte med oss ett par flaskor och deras goda pinot noir Toms Block 2009 hade vi senare till middag när vi bodde vid glaciären i Franz Josef. Jag är ganska säker på att vi kommer att nostalgiköpa vinet på nytt när vi är hemma igen, enligt en snabbgoogling så dyker det nämligen upp på Systembolaget i mars!

20120118-230610.jpg

La gourmandise i Nelson

Nelson blev ett av mina (många) favoritstopp när vi reste runt på Nya Zeeland. Det är en otroligt trevlig stad!

Känner man att det har blivit för mycket paj och fish&chips på resan så kan man glädjas åt att det finns ett fantastiskt fint creperie här som heter La Gourmandise.

20120118-213535.jpg 20120118-213729.jpg

Creperiet drivs av ett franskt par och var välbesökt den lördag som vi stannade till på lunch. De har mycket goda galetter och genuin fransk atmosfär som fick oss att nästan att tro att vi plötsligt var i Paris.

20120118-214138.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

God cider värd att lägga på minnet!

Manly beach: Hemingways

20120117-144430.jpg 20120117-144600.jpg

Hemingways på Manly beach är relativt nyöppnat men det känns ändå som om trion bakom detta guldkorn har jobbat fram en mysig restaurang med genomtänkt meny och smarta detaljer. Vad vi inte hade koll på innan var att matsalen en trappa upp enbart är öppen onsdag-lördag så vi fick finna oss i att äta middag från barmenyn. Just det faktum att allt som serverades var utomordentligt bra denna kväll gör att det känns än mer irriterande att vi missade deras ordinarie meny.

20120116-115246.jpg 20120116-115433.jpg

Saken är den att de gör väldigt sofistikerade tolkningar av fastfood. Deras pommes frites med skysås gjord på oxsvans (visst låter chips with ox tail gravy bättre?) var fantastisk. Det är alltid lite klichéartat att säga att något är det bästa man har ätit, men dessa pommes frites, toppat med nämnda skysås, är något vi kommer referera till i flera år. Gudomligt gott! Till höger ovan syns deras tolkning av fish&chips. Både fisk och potatis samsas i dessa kroketter. Riktigt riktigt bra!

20120116-120425.jpg 20120116-120619.jpg

Grillade majskolvar serverades med finriven manchego och limesmör och därefter åt vi små darlingar till hamburgare i ren perfektion. Till allt småplock drack vi fatöl från Little creatures brewery.

20120116-121837.jpg 20120116-121935.jpg

Över till efterrätterna, Även de var i detalj mycket välgjorda. Till vänster syns min jordnötsparfait med hallon, kaksmulor, brioche, sorbet och hallongelé. Med stor sorg så inser jag ju att jag knappast kommer ha vägarna förbi för att äta detta igen. Till höger en fin chokladkreation som den nyblivna sexåringen var tämligen nöjd med. Håhå, vilket toppenställe!