När vår äldsta fyllde tolv var vi i Paolem. Vi letade vi upp hippa Zest eftersom födelsedagsbarnet hade önskat sig ‘smoothie bowl’. Det är mycket instagramvänlig mat här. Gillar du rawfood och veganskt kommer du att älska Zest! Det är ganska prisvärt med tanke på de fina råvarorna. Vår gigantiska kalasfrukost för fem personer kostade 1400 rupies. Här drack jag resans bästa cappuccino. Det blev lite av ett hallelujamoment efter två veckor med fulkaffe.
Goa är stort och det finns många olika områden att bo på. Vi valde två olika stopp i södra delen och det första blev Palolem. Tänkt att vara en mer lugn by. Plus att vi gick på rekommendationen om att stranden är bra här.
Ja vi blev nöjda. Jag gillade Palolem överlag och kan tänka mig att åka tillbaka hit. Framför tyckte jag om de fina kvällarna när vi åt middag ute på stranden, omgiven av både fyrverkerier och flygande lanternor. Och för de magiska solnedgångarna!
Många boendealternativ var redan fullbokade på nätet och vi hade inte is i magen att boka först när vi var på plats. Vi chansande och förbokade Ro-coco Pelton som är ett enklare ställe. Här är det enkla bungalows som gäller. Vi hamnade i två olika rum IGEN. Alltså det var inte helt enkelt att hitta ett gemensamt rum för en trebarnsfamilj på den här resan.
“Makens rum” låg inklämt vid restaurangens ljudanläggning och hade myror i sängen så barnen trängdes i min dubbelsäng. Vi hade ett nybyggt rum en trappa upp ovanpå restaurangen. Fint vid första ögonkastet men det var som om de inte hade hunnit göra allt klart innan man började boka in gäster. Det var illa förberett med el och vatten i badrummet. Rummet skakade när någon gick upp för yttertrappan. Det var högljutt i baren under oss till elva med en ganska kass spellista. Huh! Efter fyra nätter kände jag mig mycket redo att flytta vidare!
Vi åt en hel del mat här dessa dagar eftersom det var lätt att sätta upp på rummet (och det finns ingen bankomat i närheten). Alltid bra! Restaurangen har inte samma ägare som “hotellet”, vilket kan förklara skillnad i ambitionsnivån. Barnen gillade hummus och nybakat pitabröd som mellanmål. Jag åt god shakshuka till frukost här. Deras thali är trevlig och all curry vi åt var bra. Inget är “starkt” trots att vi ber om det. Men så var det även på andra närliggande ställen.
Jag skulle inte bo här igen på grund av vår erfarenhet av rummen men om vi kommer tillbaka till Palolem men jag skulle gärna luncha här om dagarna. Eller ta en kall öl i hammocken.
Whoop! Det här är mitt bästa tips från våra dagar i Kochi – Dal roti på hörnet av Lilly Street. Vi åt en sen middag här med all vår packning innan vi tog en taxi till nattåget norrut. Vilket fint avslut! Vet inte om man kan boka bord här men vi väntade kanske tjugo minuter på vårt. Ingen alkohol serveras här men MATEN är fabolous! Jag och maken åt thalis. Minnesvärt!
Vår yngsta fick någon slags “barnspecial”. Det fanns inte på menyn men vår rara servitör föreslog detta upplägg som hon uppskattade. Det enda vi egentligen ångrar var att vi inte hann gå hit fler gånger! Gå gärna hit om du är i Kochi!
Vi hade egen chaufför i två dagar som tog med oss till olika ställen och sevärdheter i Kochi. Vi hann med allt från kryddmarknader till fågelskådning. Det här var hans förslag till lunchrestaurang. Nästintill fullsatt när vi kom. Delvis för att de har licens för att sälja öl. Eller som vår chaufför sa, “No beer No good”, när vi tutade runt i hans rickshaw och letade efter en restaurang att rekommendera.
Seagull ligger rart nere vid vattnet. Vår beställning av mat tog lång tid men det här är också ställe som är trevligt att sitta kvar på en stund. Ett litet hörn finns på innergården för rastlösa barn att hänga på.
Maten? Helt ok. Inte femstjärnigt men så pass lagom att vi lunchade här två dagar i rad. Barnen rekommenderar deras citronkyckling!
På nyårsafton tog vi tåg från Varkala till Kochi. Lite vemodigt eftersom vi gärna stannat kvar där längre. Det var tänkt att bli en smidig eftermiddagstripp på tre timmar. Redan efter en halvtimme blev det problem och tåget stod stilla ett bra tag. Vi hade tänkt handla snacks innan vid stationen men där fanns bara vatten och fulchoklad. Än mer begränsat fanns att köpa på tåget. Typ inget. Först framåt åtta på kvällen kom en man och sålde kalla friterade bananer och “idlys” med het chilidipp. Jag har aldrig sett barnen äta så fort! Vilken nyårsmiddag!
Ett par timmar försent kom vi till ett nattsvart Kochi. Men som också var lätt (läs: galet) kaotiskt av allt nyårsfirande. Firandet av Pappanji gör att många åker långt för att få vara med i firandet. Det fanns ingen taxi. En vänlig kvinna försökte hjälpa oss att hitta uber utan framgång. Till slut var det en rickshaw som erbjöd sig att köra våra 25 km till hotellet. Till ett väl saltat överpris. Gissa om det var trångt med alla väskor.
Väl framme halv elva på kvällen hade vårt efterlängtade familjerum blivit avbokat på grund av vår försening. Aaargh! Tur nog fanns två fina dubbelrum kvar. Men restaurangen kunde endast erbjuda en dyr nyårsbankett. Inte riktigt vad vi hade tänkte oss även om vi var väldigt hungriga. Till slut kunde vi kompromissa om att få kyckling och ris serverat på rummet. Typ tänk dagens överblivna lunch. Ja just det ja – ingen öl på hotellet. Ingen självklarhet med alkohol på hotell i Indien även om boendet är fancy.
Rummet? Helt FANTASTISKT. Sängen inte minst som kanske var den bästa på hela resan. Efter en efterlängtad dusch och en kopp te i sängen såg vi fyrverkerier från vår balkong och sov sedan ovaggade i tio timmar. Nåväl det var en mysig och minnesvärd nyårsafton.
PJ Princess var det enda hotellet med ok standard som var tillgängligt över nyår i närheten av Kochi. Det var över förväntan bra för att vara trestjärnigt. Barn kan använda små paddelbåtar här och den lilla poolen var helt ok. Frukosten ser ni ovan. Bra indisk. Middagarna åt vi inne i Kochi.
Hotellet ligger inte alls i Kochi utan på Vypeen Islands. Det är därför lite logistik att ta sig över till själva Kochi. Samtidigt var det ganska skönt att åka “hem” på kvällarna till vårt tysta hotell. Först en rikshaw för 50 rupies ner till färjan. Båtbiljetterna kostar 3 (!) rupies styck och turen över går snabbt. Tre nätter i Kochi blev ganska lagom för oss och vi nyttjade två av dagarna med en guide som visade oss runt. Vi hade exceptionellt bra hjälp av Andrew i hotellreceptionen som fixade med vårt omöjliga projekt att boka biljetter till nattåget upp till Goa. Få personer är så engagerade som honom om att ens resa ska bli så bra som möjligt. Han fick vårt boende att kännas femstjärnigt.
Ovan? Vår frukost på nattåget till Goa. Ni vet hur det är. Är man hungrig äter man allt….
