Några ord om Esperanto

Vi har firat makens 40-årsdag i en hel vecka. Det har varit rugbyhelg i London, överraskningsfest med vänner, barnen bakade en fantastisk citronmarängpaj och vi hann med en middag på Esperanto. En ganska bra vecka i ett grått november!

Alltså Esperanto. Det är svårt att veta vilka förväntningar man ska inför en sådan här avsmakningsmeny som trots allt motsvarar 30 pizzor från vår lokala pizzeria. White Guide har bestämt att det här är den bästa restaurangen i Norden och de har en Michelinstjärna. Hur bra blir det? Är det verkligen gott med rökt mjölkskinn och sjögräsmaränger? Det här är verkligen ingen vanlig tio-rätters-middag men för att kommentera priset så tänker jag att det här är minst lika mycket underhållning (och maken skulle inte frivilligt gå på teater så där har vi ju sparat in lite pengar #glädjekalkyl)

Vad jag gillade mest?

  1. Atmosfären. Inte tillknäppt eller ansträngt på något sätt. Tvärtom avslappnat och ganska tillbakalutat.
  2. Alla små ”amuses” som kommer in i början före maten. Nästan så att de börjar med finalen utan att det på något sätt blir sämre sedan. Älskar inledningen!
  3. Jag måste även kommentera efterrätterna. Inget är för sött. Frukt och bär blandas med grönsaker. Till exempel hjortron och pepparrot. Vi serverades bakad jordärtsskocka med vit choklad som var magiskt god. Jag hoppas helt klart på mer grönsaksinspirerade desserter som trend.

Vill du se foton?

Kameran fick faktiskt vila den här kvälllen. Det här är den enda bilden jag tog och det var när vi precis har ätit upp de sista smulorna. Jag tänker så här – du får en roligare upplevelse om du inte vet vad som väntar. Kom utvilad, hungrig och var redo för en rolig kväll!

img_2966

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: