| Prenumerera via Bloglovin' bloglovin | Prenumerera via RSS RSS | Kontakta oss RSS

Postat av lördag 01/09 2012 kl. 9:36 2 kommentarer

Middag på L’Enclume

Det här var helt klart en av sommarens höjdunkter! Kvällen innan hade vi ätit prestigemenyn på  The Burlington som vi var mycket nöjda med. Ett par timmar tidigare samma dag hade vi ätit en god lunch på The Punch Bowl Inn. Vi var helt enkelt ganska påfyllda med goda matintryck redan innan den här lördagkvällen hade börjat.

Jag ska erkänna en sak till. Det infann sig på grund av allt ovan ett visst stressmoment på grund av att jag faktiskt inte var speciellt hungrig när det var dags för den eftertraktade avsmakningsmenyn. Jag tror jag kan summera det hela med att mitt äktenskap gungade lite där i början av middagen när jag insåg att det skulle bli svårt att orka med all mat. Det här är säkert något vi fortfarande kommer att diskutera om tio år när vi tänker tillbaka på den här kvällen, det är ju inte nästgårds precis att ta sig Lénclume. Så ät inte ostsufflé till lunch om du planerar tio rätter till middag! Nåja det känns som om vi (jag? haha!) kan fnissa åt det här redan nu. Nu vet ni som sagt de tragiska förutsättningarna för den här middagen:

Först av allt så ska man förstås hitta till Cartmel. För oss var det två timmars bilkörning från svärföräldrarnas by genom Yorkshire och Cumbria.

Cartmel är en liten söt by som känns som ett franskt vykort med kullerstenar och små rara stenhus. Helt klart så bidrar miljön runtomkring i byn till ett mervärde för middagen. Vi hyrde rum via L´enclume, dock inte i samma hus som restaurangen.Vi hamnade snarare på andra sidan byn, vilket inte är någon lång promenad ska tilläggas. Det går även att luncha på systerkrogen Rogan&Company vars meny såg mycket sympatisk ut och det finns flera ”tearooms” i byn om man bara passerar snabbt dagtid. Helt klart – Cartmel är fantastiskt mysigt!

Lénclumes middagsmeny framgår inte i förväg på hemsidan och väl på på plats så presenteras endast en avsmakningsmenyn med tio små rätter. Ingen a la carte alltså. Tallrikarna levereras i ett förhållandevis högt tempo och det förväntade är att man beställer in vin på glas, lite allt eftersom.

Nu är det ju så att Lénclume har en michelinstjärna och de delar numer förstaplatsen med the Fat Duck i 2013 Good Food Guide. Vi hade ju utifrån detta mycket höga förväntningar. Det är unika och avancerade texturer i kombination med snygga presentationer som genomgående tema på tallrikarna och det var ett otal blommor och blad som vi hinner äta den här kvällen. Jag kan inte låta bli att tycka att det var lite ojämnt trots att de får stående ovationer i alla matbloggar jag har läst. Många tallrikar som passerade vårt bord var fantastiska – men några smakade i princip ingenting. Det är mycket naturellt men det ställer ju också krav på ingredienserna.  Ostutbudet ska tilläggas var mycket bra och efterätterna är också ett av de starkaste korten.

Det började med deras ostronmacaron, gott på ett fascinerande sätt, toppat med ostronört. Ja överhuvudtaget så är det ju mycket blommor och blad som återkommer på tallrikarna.

Råbiffen till vänster var fantastisk. Jag har aboslut ingen aning om hur man gör de små fänkålspärlorna som toppar biffen, kul och god detalj. Grillad blomkål med jordgubbar till höger.

Ja det är små tallrikar såklart, maken stärkte upp med ostbrickan på upploppet. Till höger en tallrik som inte levde upp till förväntningarna. Räkorna från Morecombe smakade ingenting och sparrisbroccolin var tyvärr helt smaklös.

Jag hoppade över osten men maken hann klämma i sig sex bitar innan vi började efterätterna. Osturvalet var genomgående bra.

Om middagsmiljön, den är mer än bra och det är trevlig stämning. Det plussar upp middagen så klart. Personalen rör sig flexibelt mellan borden. Ett par servitriser gör ett snyggt och perfekt jobb men samtidigt så har en av servitörerna svårt att dölja att han är på ett tämligen svängigt humör den här kvällen.  Lite lustigt också att ingen säger något när vi går när kvällen är slut och vi har signerat notan, personalen ser att vi går men inget säger något. Lite picky att slå ner på sådana här detaljer men som sagt, våra förväntningar var mycket höga eftersom de har fått full poäng i The Good Food Guide. Det känns helt enkelt lite ojämnt på detaljerna den här kvällen även om allt det positiva förstås överväger. Avsmakningsmenyn kostar 89 pund vilket känns prisvärt i sammanhanget.

Morgonen därpå så kommer vi tillbaka för frukost och vi hade nog förväntat oss att restaurangens  känsla för snygga presentationer skulle genomsyra även denna måltid. Istället är det ganska basic vilket gör att besöket avslutas lite blekt.


Vaniljyoughurt med fruktsallad utan krusdiuller och en ordinär english breakfast. Äsch det hade ju vart kul om de följt upp med någon rolig tvist på presentationerna…

Liknande inlägg:

2 svar till “Middag på L’Enclume”

  1. Hanna skriver:

    Kul att ‘få följa’ med er, men tråkigt att det var ojämn kvalité. Och förstår vad du menar men frukosten, den ser ganska standard ut.

  2. […] toffe pudding har förresten sitt urspring i den otroligt söta byn Cartmel i norra England. Vi var ju där för fyra år sen och åt avsmakningsmenyn på Simon Rogans hajpade L’Enclume.  Ja precis den restaurangen som är med i filmen The Trip. Dock var butiken som säljer sticky […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.