Bjud på en köttgryta

När jag planerar inför middagsbjudningar är min första tanke oftast att laga t ex  risotto, en köttbit och en extra god sås som fått reducera i en halv dag ungefär. Gärna med lite italienska godsaker som förrätt. Typisk bjudmat i det här köket, men egentligen ganska trist att alltid bjuda på samma sorts förväntade mat. När min kusin skulle komma på middag tidigare i veckan tänkte jag lite längre och bestämde mig för att göra en köttgryta; enkelt att laga och väldigt gott. Ytterligare en fördel med köttgrytan är att den är väldigt god att ha i matlådan dagen efter och även går bra att frysa. Det är sällan en rätt får så många pluspoäng! Enda nackdelen är att grytan behöver puttra i ett par timmar på spisen, men under tiden hinner man å andra sidan göra en massa annat (duka, skala och koka potatis och inte minst ta ett par danssteg i köket).

Till köttgrytan drack vi Montecillo Crianza efter tips från Vintipsaren på Twitter (sociala medier är bra till precis allt – det har jag skrivit om förut!). Gott vin och en lyckad kombination!

Till 4 personer behöver du:

5 hg fransyska
2 msk kalvfond
2 dl rött vin
2 msk tomatpuré
ca 1 liter vatten
2 morötter
6 champinjoner
1/2 pkt bacon
3 schalottenlökar
ca 2 msk maizenaredning
1 1/2 dl grädde
2 msk färsk timjan
2 lagerblad
salt
vitpeppar
ev. coloritsoya (för färgens skull)

Gör så här:

Skär köttet i kuber och bryn det i stekgryta. Krydda med salt och peppar. Ta upp köttet. Skär champinjoner i kvartar och morötter i ganska tjocka slantar. Fräs grönsakerna tillsammans med bacon (också i mindre bitar) så att de får lite färg.  Ta upp ur grytan. Lägg sedan tillbaka köttet (utan att skölja ur grytan), tillsätt lök (i kvartar) och låt fräsa i ett par minuter. Häll i vin, tomatpuré, lagerblad och vatten så att det täcker köttet. Låt puttra under lock på svag värme i minst 1 1/2 timme, så att köttet blir mört. Tillsätt mer vatten vid behov (köttet ska hela tiden vara täckt av vätska). Enda nackdelen med min gashäll är att den minsta lågan är lite för stor, vilket gör att det kokar lite häftigare än vad jag skulle önska. Jag tror att mängden vatten (1 liter) nog inte behövs på en spis som beter sig lite mer behärskat.

Lägg i grönsaker och bacon när det återstår ca 20 minuter av koktiden. Tillsätt maizenaredning och grädde för att såsen ska bli lagom tjock. Krydda med timjan och ev. salt och peppar. Glöm inte att fiska upp lagerbladen! Servera tillsammans med kokt potatis och en sallad.

Till dessert blev det förresten ett enkelt och beprövat kort; kardemummaglass och hallonsorbet från min hovleverantör Kungsholmens Glassfabrik.

Nu vill jag så klart veta vad du allra helst bjuder på. Har du någon rätt som ofta återkommer när det vankas middagsbjudningar eller är du duktig på att variera din matlagning? Dela med dig av dina tips i kommentarsfältet och sprid lite matkärlek!

Lunch på Sigtuna Stadshotell 1909

Sigtuna Stadshotell är helt klart värt en omväg! Vi har varit på väg dit sedan vi fick reda på att Fredrik Pettersson, som tidigare var kökschef på tvåstjärniga Edsbacka krog flyttat in i köket. Dessutom är vi lata förortsbor som tycker att det är lättare att svischa förbi mysiga restauranger med bil utanför tullarna än att ge sig in i cityhetsen.

Hembakat från eget bageri. Hade gärna önskat mig ett par bröd med mig hem. Så gott!

Det var två förrätter på menyn denna dag. Maken och jag högg in på var sin. Vad sägs om “Kallrökt lax med senapskräm, inlagd gurka, forellrom och örtskott från Ugglarp”?  Eller “Kalvläggsragu med bakade betor, bönor och rödvinssky”? Nätta portioner med mycket smak och estetiskt hela vägen.

Eller förresten. Först åt vi ju en bedårande rar amuse i väntan på förrätterna – en liten potatisplätt  toppat med rom och smetana. Bra start där.

Rar amuse.

Varmrätterna? Det var faktiskt den glaserade fläsksidan som fick maken att tacka ja till att ta en omväg via Sigtuna. Han blev inte besviken. Serverad med rustik potatispuré och ostronskivling.  Jag provade krämig musselsoppa med krutonger och örter. Soppan är en vacker historia som läggs ihop framför gästerna. Perfekt. Den här soppan kommer jag att tjata om länge.

Underbar!

Dessertlistan är lite onödigt kort. För det fanns bara “havtornsglass med mannagrynspudding och musli” alternativt “dagens kaffegodis”på menyn. Lite trist för jag unnar mig gärna god dessert ute på restaurang. Dock ska jag tillägga att  nämnda glass och puddingtallrik var mycket lyckad. Det är en liten portion med perfekt krämig glass, lenaste puddingen och det finaste musliströsslet. Eller som maken lyckligt konstaterade i bilen på vägen hem,  “det är för sådana här upplevelser som man går ut och äter”.

Helhetsmässigt? Inget är lämnat till slumpen. Snygg inredning, bra service, alla detaljer är på plats hela vägen ut till badrummet där Molton Brown väntar vid handfatet.

Det var inte många gäster här denna dag vilket kändes tråkigt För jag hoppas att fler hittar hit. Vi var på lunch en tisdag och åt mellan 12-13. Förutom ett lite större sällskap var det bara två andra par där. Det borde vara fullsatt och omöjligt att komma fram på telefonen ifall du frågar mig. För mig var denna lunch lika bra som det jag lunchat på Lux och F12. Åk dit på första dejten! Åk dit med svärmor! Åk dit på långlunch! Åk dit med födelsedagsbarnet! Eller ta med mig, för jag åker gärna tillbaka!

Kokbokstips: Om jag var din hemmafru

I matbloggsvärlden är hon redan en ikon. Lotta Lundgren med sin underbara matblogg Om jag var din hemmafru. Som hemmafru är hon nämligen snygg, smart och rolig.  Hennes kokbok med samma namn landar i bokhandeln någon gång under våren och den är en lyxig uppgradering av hennes blogg. Helt underbar är den!

Allt material i boken är något skarpare än det du innan sträckläst på bloggen. Otroligt bläddervänligt. Fantastiska bilder och underfundiga texter på Lottas vis.

Recepten? De är bra idéer rakt av – en rad kommande klassiker med ny twist utan att bli fel någonstans.  Inget tillkrånglat utan allt verkar bara grymt gott att önska till middag. Så hennes  underrubrik till boken “eller hur man får en vardag att smaka som en lördag” håller vad det lovar. Jag nämner inte detaljerna i boken på förhand – för det är en härlig känsla att öppna boken i soffan utan att vara varse om för mycket teasers i förväg. Jag blir faktiskt en smula avundsjuk på alla som har läsningen av boken framför sig!

Boken har som sagt inte landat i bokhandeln ännu men vill du ha ett exemplar redan nu så är det bara att klicka hem ett rykande färskt ex direkt från tryckeriet.

bild publicerad med ok från Nohrstedts.

Kladdkakemuffins med nötter och marshmallows

Kladdkakemuffin är ett lite oklart begrepp. Antingen gör man en kladdkaka. Eller så gör man muffins. Den ena är seg och kladdig. Den andra är fluffig eller hur?

Men kladdkakemuffins har blivit ett begrepp när jag googlar runt. Ska vi reda ut terminologin ordentligt är det egentligen kladdkaka gräddat i muffinsformar. Nu är jag inte alls emot idén, tvärtom. Men jag tänkte först att det skulle bli en krämig muffin och riktigt så är det ju inte. Kladdkaka i miniformat är vad det här är.

Lätt uppgraderad från den traditionella kladdkakan är den här varianten då du blandar ner smält choklad och sirap i smeten.  Hasselnötterna ger  bra crunch i den kladdsega kakan och marshmallows är med för att, ja för att vi hade det hemma i skåpet. Mina kladdkakemuffin var godast efter en dag i kylen då de var mer browniesega. Ja varför ens kalla det här muffins nu när jag tänker efter.

Kladdkakemuffins med nötter och marshmallows

12 formar

  • 2 dl socker
  • 2 ägg
  • 100 gram smör
  • 1 dl ljus sirap
  • 1 dl kakao
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • en liten nypa salt
  • 100 gram mörk choklad 70%
  • två nävar hackade hasselnötter, ca 60 gram
  • små marshmallowS
  1. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke.
  2. Smält smör. Blanda ner smöret tillsammans med ägg och socker.
  3. Rör ner sirap, vetemjöl, kakao, bakpulver och salt.
  4. Smält chokladen och blanda ner i smeten.
  5. Fördela smeten i ca 12 muffinsformar.
  6. Gräddas i 175 grader i mitten av ugnen i ca 12-15 minuter beroende på ugn enligt kladdkakeregeln “inte för länge så att de blir torra och inte för kort tid heller”.