| Prenumerera via Bloglovin' bloglovin | Prenumerera via RSS RSS | Kontakta oss RSS

Postat av lördag 03/11 2007 kl. 15:30 4 kommentarer

En stjärna i La Cadiere d’Azur

Hostellerie Bérard ligger i det galet pittoreska La Cadiere d’Azur. Byn är liten men ack så enkelriktad på gatorna så det tog en stund att komma rätt.


utanför hotellet finns den sötaste gågatan och gränderna runtomkring är sötare än socker

För den som vill ha lantlig romantik på franska så är detta att rekommendera; vårt rum var så ljuvligt rart med vitmålade möbler och sänglinne och gardiner i finaste linne – och när vi kom ut på vår balkong så sträckte sig vingårdarna mil efter mil. Tre blyga stjärnor har hotellet men charmpoängen är de mesta möjliga – och ej att förglömma, deras restaurang där familjen Berard har en Michelinstjärna.

I byns patisserie finns mycket gott att handla och jag tror att familjens yngsta givit allt MVG från deras bröddisk. En mängd tumstora bröd med allehanda fyllningar åt hon sig igenom utan att tappa en endaste smula.


bageriet till vänster och en croissantberoende dotter till höger

Förväntningarna på middagen var höga och nu skulle jag gärna komma med en mängd detaljer om vad vi åt. Men menyn var på franska som jag tyvärr inte kan, så vi chansade och beställde in hela avsmakningsmenyn. Vad skulle egentligen kunna gå fel, vi är ju inte allergiska mot något så det fick helt enkelt bli en glad överraskning om vad som skulle komma in helt enkelt. Smaklökarna fick en intensivlektion i att identifiera smaker och hade någon hört vår konversation om när vi gissade om maten så hade de säkert haft väldigt roligt.

När vår första amuse kom in så kände jag mig fortfarande ganska kaxig som kunde gissa alla smaker: en liten skaldjurscapucchino! Fyllig och smakrik – och alldeles för liten 😉

Sedan blev det tuffare och pannan föll i djupare veck. Jag blev serverad en krabba i gele näst som näst intill liknande en dessert som den smälte i munnen. I bakgrunden ses sambons kronärtssoppa med lever och allehanda kryddningar som det oades över. Full poäng för båda förrätterna även om vi inte hade riktigt koll på innehållet…

Varmrätten kändes kanske lite basic. Gott givetvis och helt utan anmärkningar med lamm, potatis och grönsaker – men de andra rätterna bjöd på sådana smakfyrverkerier så den här hamnade lite i skuggan.

Därefter ett hav av franska ostar som mellanrätt innan efterätten kom in. Och den här efterätten kommer vi prata om resten av livet. Det känns sorgligt när jag tänker på att jag inte kommer att få äta det här en gång till.

I botten av arrangemanget ses en underbar sorbet på Gran Smithäpplen och ovanpå ligger ett tunnt pajliknande lager. Därefter en lagom mängd creme brulé och allra högst upp bitar av ugnsbakade äpplen. Detta är den bästa efterätt som jag någonsin har ätit! Sorbens lena syrliga smak men den perfekta brulén och alla de andra smakerna tillsammans var en sagolik kombo. Alla efterätter kom hädanefter att jämföras med denna äppelkomposition.

Dagen efter så åt vi förövrigt på hotellets brasserie. Deras meny är kort och enkel men råvarorna var fina. Men visst, det är ingen tvekan om att man ska prioritera restaurangens meny för en gastronomisk upplevelse. Avsmakningsmenyn ovan kostade 64 euro och dryck tillkommer utöver det. Det var värt varenda euro och framför allt så var det ju väldigt bekvämt att gå en trappa upp och sova efteråt.


thaiinspirerad fiskgryta i brasseriet


en enkel sallad som jag gärna gör om hemma – äpple, parmesan, druvor och nötter!


och en annan sak att upprepa hemma i köket; äppelpaj med vindruvor!

Liknande inlägg:

4 svar till “En stjärna i La Cadiere d’Azur”

  1. Helena skriver:

    Åhååå. Det ser fantastiskt gott ut. Inspiration till nyår?

  2. Elin skriver:

    Absolut. vi bokar flyget och åker dit! :mrgreen:

  3. Daniel skriver:

    Såg trevligt ut det där. Jag tycker därimot att det e fel att säga att du aldrig kommer äta så gott igen. Jag var nyligen på en tre stjärnig resturang som anses vara en av dom bästa i världen.Där var allt underbart men jag hoppas verkligen jag får uppleva sånt många gånger i mitt liv och det har du möjlighet att göra också. Må gott mvh Daniel

  4. Elin skriver:

    Daniel, tror du, just nu så känns det som bara en T/R biljett via Nice kan ge mig hopp om att få äta något liknande igen. Men visst har du rätt, man ska aldrig sluta leta nya upplevelser när det gäller mat 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *