| Prenumerera via Bloglovin' bloglovin | Prenumerera via RSS RSS | Kontakta oss RSS

Postat av onsdag 17/01 2007 kl. 10:04 6 kommentarer

Den där durian

Jag kämpade. Jag försökte. Men varje gång som jag kom i närheten av en durianförsäljare så kände jag att nej det kan aldrig vara gott. Det går bara inte.

Nu är jag säkert kategoriserad som en mes efter detta inlägg men jag bangade faktiskt. Jag kunde inte äta den. Å andra sidan så gillar jag inte surströmming heller 😉

Liknande inlägg:

6 svar till “Den där durian”

  1. Jag klandrar dig inte, jag fixade inte heller fruktstånden med Durian. Däremot så gav jag mig på en Duriankola när vi besökte en konfektfabrik – ingen bra idé, även om det var mer hanterbart än lukten från den färska frukten, med Duriankola mellan alla tänderna…

  2. Marianne skriver:

    En kompis till en kompis (som kommer från Singapore) bedyrar dyrt och heligt att detta är en gudomligt underbar frukt som man bara MÅSTE äta. Jag har precis upptäckt att det finns något sådant så jag har ingen koll. Är lukten av övermogen durian verkligen så hemsk som det beskrivs? 😯

  3. Mi skriver:

    Jag klarade inte heller av den när vi var i Singapore. det räckte MER ÄN VÄL att känna lukten av den i vissa mataffärer. Man var inte hungrig på någonting efter att ha känt den…det blev väldigt billig matshopping i sådana lägen..;) Lukten är hemsk!

  4. Linda skriver:

    Jag testade när jag var i Singapore, och jag kan meddela att det räcker med en durianupplevelse för min del. Knepig konsistens, och med en smak som av en blandning mellan melon och surströmming.

    Som min kompis sammanfattade det hela: En frukt med sånt aggressivt skal kan det aldrig vara meningen från början att man ska äta. Den signalerar giftig på långt håll.

    Tilläggas kan dock göras att jag trots allt gillar surströmming.

  5. Rowina skriver:

    Antingen hatar man den eller så dyrkar man den – durian m a o! Första gången jag åt en durian var i Singapore när jag var väsentligt yngre och oerfaren i matupplevelse. Många år senare och med mer utvecklad matsinne, åt jag durian i Bangkok, och vilken upplevelse!! Jag har aldrig trott att jag skulle uppskatta en sådan illaluktande frukt. Sedan dess, har jag ätit durianglass (också i Bangkok) och durianfritters (Davao, Filippinerna) och jag måste erkänna att antingen har min smak ändrats eller att jag har accepterat durian som den är, en exotisk frukt som inte alla kan tycka om.

  6. Hanna skriver:

    Jag måste säga att det definitivt var en upplevelse att prova durian. Det smakar som sagt lite som surströmming med konsistensen av en trådig, mosad banan. Ingen höjdare men intressant. Sen köpte jag även med mig duriankarameller att bjuda kollegorna på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *