Lax med örtolja & lufttorkad skinka

I det här boet kan vi äta lax flera dagar i veckan bara för att det är så gott och så enkelt att tillaga. Dessutom fungerar laxen alldeles utmärkt som matlåda. Det här receptet kom till i köket efter en idé som jag tror att Jamie Oliver var upphov till från början. Det känns i alla fall väldigt mycket Nakna Kocken över örtoljan och att klappa in laxen…

Till fyra portioner behöver du:

4 laxfiléer
1 kruka citrontimjan
1/2 dl olivolja
flingsalt
4 skivor lufttorkad skinka
matlagningsyoghurt

Grönsaker i ugnspåse

1 liten fänkål
15 cocktailtomater
10 oliver
flingsalt
svartpeppar
en liten skvätt olivolja

Gör så här:

Mortla timjan och olivolja och tillsätt lite flingsalt. Klappa in oljan i fisken och linda en skriva lufttorkad skinka runt varje laxfilé. Lägg i en ugnsfast form (häll en liten skvätt olja i botten på formen om den inte har teflonbeläggning). Låt fisken gå i ugnen i 175 grader, ca 15 minuter. Mitt tips är att använda termometer; när fisken har kommit upp i 55 grader är den klar. Servera med en klick matlagningsyoghurt och färsk pasta.

Till fisken är det gott med ugnsbakade grönsaker som har fått ligga i en stekpåse tillsammans med lite olivolja, timjan, flingsalt och svartpeppar. Grönsakerna behöver ungefär 15 minuter i ugnen (175 grader) för att få lagom tuggmotstånd.

Lax med örtolja & lufttorkad skinka

Matbloggstjejerna på studiebesök

Minns ni hur det var att gå på studiebesök med skolan? Jag kommer ihåg att jag såg fram emot de där få dagarna då jag inte behövde sitta i skolbänken. I förra veckan var kökstjejerna på studiebesök hos Berit Lyregård och hennes kollega Catharina Lübeck i DN:s provkök. Det var lite som en skolutflykt. Vi behövde visserligen inte åka särskilt långt och inte behövde vi ha med någon matsäck heller, men vi var på bortplan. I ett stort kök!

I provköket var det febril aktivitet med att laga och fota den mat som publiceras i DN den här veckan och det var extra kul att vi kunde komma på besök just när det var som mest action. Berit och Catharina lagade maten, la upp på tallrikar, pyntade och instruerade fotograferna. Sarah Borg och Marc Femenia tog bilder och de jobbade inte precis med tända taklampor i vardagsrummet, utan snarare med riktig utrustning och ett genuint kunnande.

Det var en riktig ynnest att få se hur de arbetade och att känna på matatmosfären på tidningen. Vi blev smått lyriska när vi förstod att vi skulle få hjälpa till att äta upp maten innan vi gick till jobbet vid lunchtid. Min lunchlåda fick snällt vänta i kylen till dagen efter.

Muspeka för bildtexter!

En matnörds dröm; mattidningar i massor

Berit Lyregård

Berit instruerar fotograferna

Sarah och Marc fotograferar

Färsfyllda pastarullar

Idén till den här rätten hittade jag i Allt Om Mat, nr 3 2006. Jag har ändrat om lite i ursprungsreceptet; tagit bort och lagt till. En ny köttfärsvariant som definitivt konkurrerar med köttfärssås och spaghetti och som gott kan förberedas i god tid före servering.

Färsfyllda pastarullar, 3 portioner

3 hg nötfärs
1 gul lök, finhackad
1 liten vitlöksklyfta
1/2 squash, i små bitar
2 burkar champinjoner
2 msk chilisås
en skvätt vatten
salt
vitpeppar
chilipeppar
1 pkt färska lasagneplattor
philadelphiaost light
ca 1 dl parmesanost, riven

Tomatsås
1 förp krossade tomater
1 liten lök, finhackad
salt
svartpeppar
ca 1 tsk strösocker
chilipeppar
timjan

Gör så här:

Fräs löken i lite margarin. Bryn färsen och tillsätt squash och champinjoner. Låt fräsa ett par minuter. Pressa i vitlöksklyftan, häll i chilisås, vatten och kryddor. Låt färsblandningen stå och puttra i 5-10 minuter så att den “gottar till sig”. Gör tomatsåsen; fräs den hackade löken i lite margarin och häll sedan i de krossade tomaterna. Tillsätt kryddor och låt tomatsåsen småputtra i ca tio minuter. Skär till lagom stora lasagneplattor, bred på lite philadelphiaost och lägg på färsröran. Lägg pastarullarna i en ugnsfast form, häll över tomatsåsen och toppa med riven parmesanost. Grädda i ugn, 225 grader, i ca 20 minuter.

Helenas kommentar: God och mättande vardagsrätt! Nästa gång ska jag hacka squashen i mindre bitar, ha i lite paprika och dubbla tomatsåsen.

Pastarullar

Kulinariska utflykter i Sveriges trädgård

Kulinariska utflykter i Blekinge

Ett guldkorn i min lilla kokbokshylla är “Kulinariska utflykter i Sveriges trädgård” skriven av Ann-Mari Williamsson. En bok som bygger på en utflykt bland strutsuppfödare, rökerier och getosttillverkare i Blekinge.

Jag är i allra högsta grad jävig eftersom Ann-Mari är sambo med min morbror, men oj vad jag tycker om den här boken. Bilderna (tagna av Helena Grännsjö) är makalösa, de små berättelserna om olika miljöer i Blekinge triggar min lokalpatriotiska ådra och recepten är både enkla och piffiga. Allra mest klappar mitt hjärta för kapitlet “Att fånga en kräfta” med bilder från min kräftsjö och min mormors recept på kräftlag.

Ann-Mari är en vis kvinna med många järn i elden. Och ända sedan jag knappt nåde upp till diskbänken har hon propagerat för hemkokt saft, närproducerade livsmedel och hur viktigt det är att gynna traktens bönder. Det är viktiga saker. Och jag har nog lärt mig ett och annat av henne.

På kokbokens egen sida kan man beställa en delikatesslåda från Blekinge med bl a rökt ål, rosmarinvinäger, lavendelskorpor, rökt fårfiol och snapskryddor.

En alldeles vanlig onsdagsmiddag

Maria och Helena kom förbi förra veckan på middag för att hälsa på Baby Ragazze och jag lyckades hålla ambitionsnivån låg och lagade bara en paj. En vegovariant med valnötter och trattkantareller i sällskap med bladspenat och paprika. Sedan blev det  småplock med bland annat Itche Bai, skånsk spickeskinka, färsk papaya, fikon, ostfyllda oliver, chilimarinerade tomater och knäckebröd med fänkål. De var en udda samling smårätter som tillsammans blev ganska ok och man ska inte underskatta shopping av färdigt småplock när man ammar varannan timme.

Den goda osten Itche Bai var en ny bekantskap. “Jag tror den är spansk eller fransk” sa tjejen på Vivo så jag fick gå hem och googla efter svaret. Osten är från franska pyreneerna och är gjord på 80-90% fårmjölk och 10-20% getmjölk. Alltså en god ost om man inte är överförtjust i getost.

Var spickeskinkan kommer ifrån har jag redan glömt trots att jag frågade två gånger på Greys Deli. Amningshjärnan fungerar inte till 100%, men det var något med skogen i Skåne och att det var saltat, rökt och torkat.